Holmöslupen

SÅ FICK SLUPEN NYTT LIV


När du vandrar genom Holmöns båtmuseum ser du med egna ögon de genuina båtarna. De som både byggts och brukats i det kustnära livet vid Norra Kvarken. Du får titta närmare på välbevarade exemplar av sex lokala båtmodeller: enabåten, fälbåten, isekan, jullen, motorbåten och skötbåten.

Det är bara den sjunde modellen som saknas som historiskt original: slupen. Inte ett enda exemplar av denna speciella båttyp har kunnat bevaras och endast få uppgifter finns noterade om Holmöslupens faktiska konstruktion och särskilda kännetecken. Hur såg egentligen den mytomspunna båten ut?

 

Vi vet att hushållen på Holmön under tidigare århundraden samordnade sina stads- och kyrkresor, och det var byns handelsmän som ägde lämpliga fraktbåtar. Handelsmännens större farkoster kallades haxar och deras mindre slupar och båtarna användes bland annat för strömmingshandel i österled. I Vasatrakten kunde fisk bytas mot exempelvis råg, som följde med till Holmön på hemvägen.

Än idag berättas det om laxhandlarna och deras slupar på ön och hur de även seglade med last av lax, sik och strömming från Holmön till svenska fastlandets uppköpare och grossister.

MELLAN ÅNGBÅT OCH MOTORBÅT

Båttypen fick sin renässans efter den reguljära ångbåtstrafikens genombrott i mitten av 1800-talet, och användes in på nästa århundrade. Redan under 1910-talet började dock de seglande sluparna runt Holmön försvinna. De konkurrerades ut när båtmotorn blev allt vanligare. Då båtmuseet öppnade, år 1998, saknades tråkigt nog denna viktiga båthistoriska pusselbit i samlingen.

Image

År 2000 bestämde sig några entusiaster för att, under ledning av båtbyggaren Thomas Distler, åtgärda denna brist i museet. En slup skulle byggas, och den skulle också kunna segla på riktigt!

Den saknade båten fick lov att rekonstrueras utifrån de källor som fanns och Thomas Distler skapade en ritning som var så nära originalet de kunde komma. Någon tydlig förlaga till denna öppna fraktbåt på drygt tio meter fanns inte, utan endast skriftliga och muntliga beskrivningar, några små skisser och något enstaka foto.

– Att få uppdraget att bygga en slup var för mig som båtbyggare både en dröm och en stor utmaning, säger Thomas Distler.

– När Holmöslupen byggdes var den gamla traditionen båtbyggare emellan dessvärre bruten och det fanns ingen i närområdet att rådgöra med beträffande exempelvis virkesval.

– Så råd och tips inhämtades bland annat från Åland och från Norge. Gran förekommer i norska båtar av slupens storlek och därför valdes gran till bordläggningen. Även västerbottniska mindre båtar har byggts i gran med gott resultat, berättar Thomas Distler.

SLUPEN ÅTERUPPSTÅR

Han ledde en grupp byggare, där även Jan Norin och Mikael Olsson ingick. De arbetade helt enligt traditionella metoder och med samma verktyg som båtbyggare använt i hundratals år. Med platt galvad spik klinkade de ihop ett bord i furu med sju bord i gran. De huggna spanten ur krokvuxna ämnen sattes fast med »hälar«, som är ett slags narar av trä. Bredden på den nykonstruerade slupen blev 3,5 meter och djupgåendet 90 centimeter, anpassat till de grunda vattnen runt Holmön. Sältran och tjära skyddade på traditionellt vis träet mot röta.

Resultatet blev en vacker segelbåt med gaffelrigg och handsydda bomullssegel. Den utrustades även med en 40 hästkrafters dieselmotor som säkerhet, och med möjligheter att frakta upp till tolv passagerare åt gången. Under 19 somrar kom den sedan att gå på traden mellan Holmön och Stora Fjäderägg, till glädje för alla vandrarhemsgäster som fått segla till och från sin vistelse i fyrvaktarbostäderna på ön.

EN ÄLSKAD BÅT

Det har även blivit många uppskattade medlemsseglingar för Båtmuseets vänner samt olika transportuppdrag för företag, institutioner och föreningar genom åren. Den seglande slupen har också blivit något av en symbol för Umeås och Västerbottens kustliv och förekommer i många turistbroschyrer och filmer.

– Det finaste med att ha fått segla Holmöslupen har varit alla möten med människor. Att tyst glida fram mellan skären öppnar för samtal. Det har ofta handlat om Holmön och Fjäderäggs historia, om naturen och hur landskapet ständigt förändras i landhöjningens konungarike, säger Holmöbon Joar Sandström. Han är den som genom åren oftast stått som skeppare med slupens roder i hand.


UPP UR HAVET

Inför sommaren 2020 var det nödvändigt att ta ett vemodigt men ofrånkomligt beslut – Holmöslupen skulle få fortsätta som museiobjekt uppe på land. Slutligen fick alltså museet den pusselbit som saknades och ett arbete inleddes för att inom museet skapa en fin och intresseväckande presentation av den imponerande träbåten, med sin egen historia.

Båtbyggaren Thomas Distler har nu i efterhand fått facit på hur valet av olika träslag i slupens bord har klarat åren till havs. 

– Vi ser nu att gran i Holmöslupens dimensioner inte fungerar så bra i våra vatten medan alla furuspant och även förstäven i furu klarat sig fint. Kanske bidrar saltvattnet till att konservera granborden i de norska båtarna, säger Thomas Distler våren 2020, när han blickar tillbaka på slupens historik.

– Även om det så klart är sorgligt att Holmöslupen inte seglar mera, så har vi i alla fall fått en hel del lärdomar om vad som fungerat bra och vad som fungerat mindre bra, erfarenheter som är bra att ha vid nya projekt.

Och nya båtbyggarprojekt blir det. Redan sommaren 2020 genomförs en kurs i båtbyggnad på museet och planer finns för nya träbåtar.

Det är också tydligt att den seglande museibåten under nära två decennier väckt mycket värme och uppskattning. Thomas Distler vill tacka för alla glada tillrop han fått genom åren:

  Jag har en känsla av att Holmöslupen har haft en plats i mångas hjärtan, och alldeles särskilt i mitt, säger båtbyggaren Thomas Distler.

LÄS MER OM SLUPEN

Båtmuseets grundare, Åke Sandström, har borrat djupt i de källor som finns bevarade och samlat vittnesmål från gamla Holmöbor, för att ge en så god bild som möjligt av hur den historiska Holmöslupen såg ut och användes. I nummer 1, år 2000, av tidskriften Västerbotten beskriver Åke dels kustfisket i en faktaspäckad artikel om namnskicket på nät och fiskeplatser kring Holmöarna och dels berättar han om den försvunna båttypen – slupen.

Läs > Åke Sandströms artiklar i Tidskriften Västerbotten, år 2000.


SLUPENS EGEN SKORPA

Båtmuseets egenbakade skorpa är en levande hyllning till Holmöslupen. Slupskorpan bakas varje år enligt ett lokalt och specialkomponerat recept, och de frasiga och läckra skorporna finns att köpa i museets butik. Idén om skorpan föddes under en resa med slupen, mellan Byviken och Stora Fjäderägg. Ha nu ett gott fika, till den seglande slupens minne!